Lite tankar kring uppfostran ♡

Uncategorized

Min älskling i ännu en sprillans ny älsklingspyjamas från Livly ♡ Visst är den ljuvlig! Och vet ni, numera har Benjamin storlek 3 år i Livly (lite stort men passar ändå) herregud alltså! Hade han inte precis storlek newborn?! ♡

 

 

Hej hjärtan!

Hoppas ni haft en mysig helg. Vi har haft supermysigt i Blekinge med massor av snö. Åkt pulka, varit på äventyrsbad, ätit goda middagar, promenerat och myst massor. Så himla välbehövligt! Just nu sitter vi i bilen på väg hem mot Helsingborg igen, min lille pluttis somnade precis bredvid mig här i baksätet så jag passar på att kika in till er sålänge. Hur mysigt det än är att vara borta så ska det bli skönt att komma hem också. Packa upp väskorna och ta en varm dusch för att sen landa i soffan framför en sprakande brasa tillsammans med min lilla familj ♡

Jag har funderat lite kring det här med uppfostran den senaste tiden. Det märks så tydligt nu att det inte är en liten bebis man har längre utan ett barn. Världens underbaraste barn tycker vi såklart. Men att plötsligt ha ett barn istället för en bebis innebär ju också att man måste börja uppfostra på riktigt. Och hur otroligt svårt är inte det då?! Att veta hur man ska handskas med alla situationer som uppkommer längs vägen. Att vara den där riktigt bra föräldern samtidigt som man verkligen lär sitt barn vad som är rätt och fel. Supersvårt såklart. Och alla gör vi ju så gott vi kan och vi kommer troligtvis göra tusen fel på vägen men förhoppningsvis också tusen rätt. Viktigast för oss är att Benjamin lär sig vad som är rätt och fel och att alla människor är lika mycket värda oavsett hudfärg, inkomst, ursprung, handikapp och utseende. Att vara en snäll kompis, respektera alla och förhoppningsvis bli en trygg och stabil man en vacker dag. När man har en son så tycker jag också att det är extra viktigt att prata mycket om att respektera tjejer, lära honom att nej betyder nej och att man ska ta hand om, försvara och stå upp för tjejer. Det är superviktigt för mig att kunna lära min son det. (När han blir lite äldre ska jag dessutom lära honom ALLT om vad en kvinna vill ha och behöver, det är så små saker ibland som krävs för att göra sin kvinna glad men det är lååångt ifrån alla män som vet hur man gör det, haha. Små varma handlingar som att skriva en liten kärlekslapp och lämna på morgonen, köpa en blomma då och då eller bara säga vad fin du är idag min älskling). Litet sidospår men ändå.

Det är verkligen inte lätt det här med uppfostran som sagt men jag tror inte alls på att straffa våra barn. Jag tror på att överösa dem med kärlek och trygghet men vara tydlig med vad som är rätt och fel och bestämt visa när dem gjort något fel oavsett om man är hemma eller ute på stan bland folk. Oavsett om det blir sura och ledsna miner så alltid vara tydlig med vad som inte är okej. Och såklart också bekräfta och berömma när dem gör något som är bra. Tre ledord som jag kommit fram till är iallafall:

• Var konsekvent (och tydlig med vad som är rätt och fel)

• Behåll lugnet (även när trots och annat håller på att göra dig tokig)

• Välj dina strider

Jag tror också att det är väldigt viktigt att man pratar ihop sig med sin respektive om vad man vill ha för regler så att man hela tiden strävar åt samma håll. Om mamman tex tycker det är okej att äta glass en onsdag men pappan tycker bara att barnet får äta på lördagen, då kan det bli väldigt svårt och jobbigt för alla, inte minst för barnet. Så att prata ihop sig om vad som gäller och hur man vill uppfostra sitt barn är nog a och o tror jag. Jag är verkligen ingen expert på detta men detta var lite funderingar jag har iallafall.

Hur tänker ni kring det här med uppfostran? Har ni några tokbra tips så lämna gärna en kommentar.

Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv. – Astrid Lindgren.

 

Hur det har gått på inskolningen hitintills ♡

Uncategorized

Min älsklingsnos i ny ljuvlig pyjamas i pima bomull från Livly. Den är så mjuk och fin och underbar så jag skulle vilja ha en likadan själv ♡

 

 

Hej finisar!

Hoppas ni mår bra? Jag känner mig så förbaskat sliten just nu. Jag tror det är årstiden och vädret i kombination med mycket oro pga inskolningen och stress över att jag nästan inte hinner med någonting för tillfället. (Ska berätta mer om det men det får bli i ett annat inlägg). Hursomhelst så känner jag att en helg på spa hade inte suttit fel alls faktiskt, med massa avkopplande behandlingar och bad i varma källor. Oj så skönt det hade varit. Det blir dock inget spa-ande denna helg men lite avkopppling ska vi förhoppningsvis få till i helgen när vi ska till svärföräldrarna på landet i Blekinge. Det ska bli så mysigt.

Jag skrev ju och berättade häromdagen hur det gick första dagen jag lämnade Benjamin på förskolan i 15 min. Hysteriskt ledsen hela tiden. Igår var det dags för andra lämningen och jag kände mig nervös inombords fast att jag försökte att inte visa honom det. Vi var på förskolan tillsammans i över en timme innan jag lämnade och denna gången var det dags att gå i 30 minuter. Men jag sa till pedagogerna innan jag gick att om han är lika hysteriskt ledsen hela tiden denna gång så vill jag att ni hämtar mig tidigare, och det lovade dem. När det var dags att gå så sa jag igen ”Mamma ska gå nu men jag kommer snart igen. Älskar dig, hejdå” och sen gick jag direkt. Han fick direkt panik och började gråta och skrika och en av pedagogerna lyfte upp honom i famnen och han viftade med armarna och försökte slita sig. Jag satte mig i matsalen med två andra föräldrar och väntade på att dem skulle ropa på mig men det gjorde dem inte. Så efter en halvtimme gick vi tillbaka och jag hörde inget gråt. Pedagogerna berättade att han hade varit otröstlig i ca 10 minuter och försökt ta sig ut därifrån och leta efter mig men efter en stund hade dem satt igång Babblarna på mobilen och då hade barnen börjat dansa och Benjamin hade lugnat ner sig och slutat gråta. Så när jag kom så stod han och tittade på det och var lugn och dem sa att han t.o.m hade dansat lite. Men när han såg mig så sprang han till min famn och släppte inte mig. Helt rödgråten var han men det var iallafall lycka att se att något hade kunnat lugna honom lite åtminstone. Så igår gick vi därifrån med ett leende på läpparna. Känslan av att det åtminstone går åt rätt håll ♡

Idag skulle vi vara där mellan 9.30 – 12.00 och vi skulle äta lunch där tillsammans med barnen. Så när vi kom imorse berättade pedagogerna att idag lämnar vi inte barnen alls eftersom vi skulle äta lunch där och det är upplevelse nog för en och samma dag. Skönt kände jag! Vi sjöng och lekte och allt gick bra men han håller sig väldigt nära mig i princip hela tiden. Vid ett tillfälle skulle en av pedagogerna lyfta upp honom för att visa honom något men då fick han panik och trodde att jag skulle gå. Blev jätte ledsen och skrek och klamrade sig fast i min famn tills han förstod att jag inte skulle gå ♡ Och lunchen är ju inga konstigheter tänkte jag. Benjamin är duktig på att äta och det är ju inte konstigare än att äta någon annanstans än hemma, på restaurang eller så. Men detta blev jätte stort och läskigt för Benjamin. När vi gick till matsalen blev han jätte orolig och ledsen. Bara skrek och grät och ville absolut inte äta. Ville inte ens sitta i stolen utan bara försökte springa därifrån. Vi gick lite fram och tilllbaka, och till sist lyckades jag få honom att sitta ner i mitt knä och fick i honom lite mat. Men han var jätte orolig och stressad hela tiden. Jag var inte alls beredd på den reaktionen men för honom var nog detta superläskigt. Min lilla älskling! Mitt hjärta går sönder. Men efter maten var det dags att åka hem och då var han glad igen och gjorde high five med pedagogerna.

Imorgon ska vi dit mellan kl 8-10 och tanken är nog att vi ska lämna i 1 timme då. Men vi får se hur det går. Jag vill inte stressa honom, han är en väldigt känslig kille och detta måste få gå i hans takt. Om han är lika ledsen imorgon som vid de tidigare lämningarna och om det inte går över så får dem ropa på mig efter en stund. För jag vill inte stressa på detta och göra honom osäker. Det känns inte bra i mitt hjärta.

Håll tummarna för oss imorgon.

En extremt mammig liten kille ♡

Uncategorized

Älskar ihjäl mig ♡

 

 

Hej hjärtan!

Min lille kille har alltid varit väldigt mammig men nu är han det mer än någonsin tror jag. Framförallt på kvällar och nätter när han vaknar. Jag tycker att det är jätte mysigt att han är mammig och har alltid tyckt. Jag njuter av det sålänge han är det. För rätt som det är vaknar man väl upp en dag och han är 15 och vill absolut inte att mamma ens ska kliva in genom dörren till hans rum. Så det gäller att ta vara på tiden helt enkelt. Jag tycker det är supermysigt och jag är gärna den som nattar och tröstar när han vaknar och är ledsen och så. Men ibland ska jag i ärlighetens namn säga att det är lite jobbigt just på kvällarna när han vaknar innan vi har gått och lagt oss. För då är det ALLTID jag som måste ta det. David försöker verkligen och går många gånger in i sovrummet och försöket trösta men det är liksom lönlöst numera (ett tag gick det ibland) men numera är det helt kört. Han gallskriker som om han vore övergiven trots att David är där och tröstar allt vad han bara kan. Tills jag kommer in i rummet, då bara kryper han upp i min famn och somnar om direkt. Sen kan det vara lite svårt för mig att ta mig ut ur sovrummet igen. Ibland får jag ligga där inne en bra stund innan jag kan smyga ut igen. Ni kan förstå hur stressande det är när man ibland står inne på badrummet på kvällen och borstar tänderna och tvättar bort sminket och hör hur han börjar gråta. Då är David alltid snabb in såklart men som sagt så hjälper det inte. Han skriker hysteriskt och står jag där med tandkräm i hela munnen och rengöring i ansiktet, då vill jag gärna göra klart innan jag går in liksom. Har jag då dessutom tänkt gå och lägga mig inom kort så vill jag gärna göra mig helt klar så att jag kan lägga mig och somna själv också när jag väl går in och tröstar. Annars ska jag först in och trösta så tar det kanske 15-20 min innan jag kan gå ut därifrån och sen har jag kanske 5 min fix därute för att sen gå och lägga mig igen. Det känns ju så retligt så då brukar jag försöka göra mig helt klar och gå och släcka och allt sånt medan David tröstar där inne men alltså jag blir ihjälstressad av den situationen. Att höra hur han skriker hysteriskt ”mammmmaaaaaa mammmaaaaa”. Hjärtat går ju sönder och jag försöker alltid skynda mig så mycket jag bara kan men det tar ju sin lilla tid liksom. Dessutom har jag alltid massa bloggjobb att sitta med på kvällarna då jag inte vill göra det på dagen när Benjamin är vaken för då vill jag umgås med honom, så kvällarna är inte alltid så harmoniska och mysiga som man önskar. Titta på serier eller tv-program, det är högst ovanligt här hemma kan jag lova. Jag älskar som sagt att mitt hjärta är så mammig men just kvällarna när det är helt omöjligt att få avlastning från David då Benjamin bara går med på att bli tröstad av mamma – det kan vara väldigt stressande och jobbigt ibland. Speciellt de kvällarna jag har mycket att göra med bloggen och han vaknar flera gånger.

Jag vet inte vad det kan bero på att han är så extremt mammig just på kvällarna. För på dagarna är ju pappa bästisen som han älskar sååå mycket. Jag vet inte om det är vanligt, jag vet att jag var exakt likadan när jag var liten. Det var bara mamma som dög. Och min systers barn är också likadana. Kanske är det vi som är lite knasiga på något sätt, haha! Eller är det någon som känner igen sig och har/har haft det likadant?

Hursomhelst så är det såå himla mysigt att Benjamin är mammig, men det hade varit skönt om det gick att eliminera just den där stressen om kvällarna när man ibland skulle behöva lite hjälp med tröstning men när det är helt omöjligt.

Dela gärna med er hur ni har det ♡ Jag älskar att få höra om era erfarenheter.

 

KRAMAR

 

Första dagen på inskolningen ♡

Uncategorized

Min älskling, när blev han så stor?! ♡ Pyjamasen kommer från Konges Sløjd om någon undrar ♡

 

 

Hej fina!

Första dagen på inskolningen idag. Herrejösses vilken klump jag hade i magen imorse. Samtidigt skulle jag försöka prata med Benjamin och berätta hur roligt vi skulle ha det idag på förskolan. Väl på plats så kändes det lite bättre. Vi var där i en timme på förmiddagen och idag var det mest lite introduktion. Pedagogerna presenterade sig lite närmre och barnen fick bekanta sig med miljön och varandra. Benjamin var tätt intill mig nästan hela tiden men på slutet sprang han runt lite och lekte fast att jag satt några meter bort. Det tyckte jag ändå var lite stort faktiskt. Det trodde jag inte att han skulle göra första dagen. När vi kom dit hängde han mig nämligen runt halsen så jag kunde knappt ta av mig mina skor för jag kunde inte ens sätta ner honom. Men det kändes som att det släppte ganska fort och han vågade leka lite själv och med de andra barnen där på slutet och så kom han springandes till mig emellanåt och visade vad han lekte med. Min älskling ♡ Ett stort plus är iallafall att han verkar tycka att det är väldigt roligt där. Så nu hoppas jag bara att vi ska få till det där med tryggheten också så att han känner sig trygg där även när jag sen kommer lämna honom där, för det är ju det viktigaste av allt. Han använder varken napp, snuttefilt eller gosedjur så han har inte riktigt något föremål att söka trygghet i heller men jag håller verkligen alla mina tummar att det ska gå bra ♡

Imorgon ska vi vara där i en timme på morgonen och det känns skönt att det blir en riktigt lugn mjukstart. Skönt också att börja en onsdag så det inte blir en hel vecka i sträck direkt utan lite lugnt och behagligt. Inskolningen beräknas ta 2 veckor men jag har valt att börja jobba efter ca 3 veckor så att vi har lite längre tid på oss om det skulle behövas. Känns bra!

Har ni någon erfarenhet av det här med inskolning? Gick det bra för era barn eller tog det lång tid tills dem kände sig trygga där? ♡

 

KRAMAR

 

 

Benjamins 1,5 års uppdatering ❥

Uncategorized

Min lilla nos vilar middag i pyjamas och filt från Konges Slöjd ❥

 

 

Igår blev Benjamin 1,5 år. Det är så overkligt, det känns verkligen som igår som vi kom hem från BB med vårt älskade lilla knyte. Tiden har gått så otroligt fort sedan dess och jag får nypa mig i armen för det är fortfarande så overkligt att jag får vara mamma till min underbara pojke. Jag har drömt hela mitt liv om att få bli mamma och det är verkligen det bästa som finns att få vara det. Ännu bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om ❥

Vår lille bus är verkligen en egen liten person nu, så himla mycket vilja och bestämdhet. Full av bus och klättrar på allt som en liten apa. Men samtidigt så otroligt försiktig och blyg. Han är väldigt väldigt mammig, även pappig, men extremt mammig. Framförallt på kvällarna och nätterna. Han sover typ på mig hela nätterna och sålänge han får göra det så sover han oftast som en stock hela natten. Och jag tycker att det är det mysigaste som finns. (Fast att jag ibland vaknar på morgonen med en halvt avdomnad arm för att han har legat på den hela natten och jag har inte känt något förrän jag vaknar, haha).

Han är väldigt försiktig och blyg och lite rädd av sig. Han var LIVRÄDD för tomten på julafton och vissa scener i Pippi (han ääääälskar Pippi) blir han också rädd för. Han vet långt innan att en ”läskig” scen är på ingång och kryper upp i famnen och gömmer ansiktet i min axel. Blyg för människor han inte känner eller träffat på länge men det brukar släppa efter en liten stund. Allt som har med masker att göra (typ tomten eller liknande) blir han jätte jätte rädd för, oavsett vem som har dem på sig och även om han ser vem det är så blir han jätte rädd. Liten älskling, han är nog lik sin mamma för jag var exakt likadan när jag var liten ❥

Vår lille älskling pratar inte så mycket änsålänge förutom några få ord. Mamma och pappa är ord som används flitigt här hemma. Förutom det så säger han titta, försök till lampa och macka. Men inte så mycket mer än så men det kommer troligtvis igång mer när han börjar på förskolan, många säger att det släpper med talet då och att det kommer nya ord hela tiden när dem börjat där. När började era barn att prata?

Vi märker dock att han förstår så himla mycket vad vi säger nu. Det har gått så fort känns det som och plötsligt förstår han verkligen hur mycket som helst och ”svarar” oss på sitt sätt. Så himla underbart! Början till att verkligen kunna ha en riktig konversation med sitt barn. Underbart!

Han älskar böcker och det är så himla mysigt tycker jag. Flera gånger om dagen springer han till sin låda på rummet och plockar fram en bok och kommer med den och vill krypa upp i knäet så att vi ska läsa för honom. Så himla mysigt. Favoriterna är ”Djurungar på gården” och ”Alla motorljuden”. Förutom böcker älskar han sina grävskopor, bilar, lego, bollar och sitt leksakskök sedan han fick massa nya leksaks-grönsaker, han kan stå där huuuur länge som helst och laga mat. Goding!

Imorgon börjar han på förskolan och det känns både som att han är redo och inte redo. Redo på så sätt att jag tror att han kommer tycka att det är jätte roligt att leka och busa hela dagarna med kompisar. Men han är så himla känslig och mammig och behöver så himla mycket närhet och trygghet och min största rädsla är att han inte ska känna sig trygg på förskolan. Men jag hoppas verkligen att det ska gå bra och att han ska trivas där. Håll tummarna för oss imorgon ❥

1 2 3 31